Ett informellt god afton i slott och koja!

Det är min djupt kända förhoppning att veckans inledning varit er till belåtenhet och att var och en lyckats övervinna de olika prövningar var dag har i beredskap - icke minst på grund av våra sardoniska statskonstnärers notoriska vanstyre.

Livet består av en enda rad påfrestningar och vedermödor - stora som små -  och jag begagnar mig högst ogärna av ordet utmaningar, då detta begrepp medvetet missbrukas av de förtroendevalda förbrytare som förrått det folk de givits uppdraget att gagna, till förmån för den egna makten och prestigefyllda härligheten. De politiskt prostituerade pajasprofiler som personifierar själva staten och oavlåtligt bestjäl och bespottar oss, har endast förtjänat vårt unisona förakt!

Den som metodmässigt begagnar sig av manipulativa metoder och gör omåttligt bruk av sin maktposition i avsikt att föra allmänheten bakom ljuset, skall ock betraktas som en folkets fiende av vilken vi kräver upprättelse för det som orättmätigt tagits ifrån oss.

I skrivande stund ter det sig ogörligt att erinra sig någon annan modern europeisk "välfärdsstat" som så utstuderat låter hunsa och stuka sin befolkning som det Sverige vi nu tvingas uppleva, där vi successivt undanträngs och degraderas till ett slags andra klassens medborgare, skattade till döds och berövade all verklig värdighet - icke minst den nationella!

Alla klassiska, nationellt präglade samhörighetsreferenser och kulturella karakteristika har i strid med alla rimliga proportioner och vackra tal om likvärdighet pressats tillbaka och stigmatiserats, till förmån för främmande folkslags primitiva paradigm och den icke sällan empatilösa människosyn vi påtvingats och förutsättningslöst förväntas acceptera för att bevisa hur vansinnigt flexibla och medgörliga vi är.

Vi kan bara konstatera att det enligt makthavarnas misantropiskt modellerade minneslista ALDRIG varit aktuellt att låta de utomeuropeiska migranterna inkorporeras i det svenska samhället på lika villkor och enligt det faktiska regelverket, där nya medborgare enligt individuell förmåga och för egen förkovran förväntas bidraga till det allmännas bästa, varför talet om integration blott varit ett bedrägligt bländverk vi vackert kan förgäta!

Avslutningsvis tillåter jag mig påminna om det franka konstaterandet att undertecknad nationalkonservativt sinnade medmänniska skulle hysa större aktning för det simplaste pissoarluder än för de förbannade förrädare som tituleras statsråd och deras medbrottslingar inom det subhumana etablissemang som avsiktligt destruerat en välutvecklad rättsstat för att implementera den monstruösa globalismens mångkulturella kaos och totalitära system.

Tack för ordet!

Andreas W :)

 

GOD AFTON, MINA VÄRDERADE VÄNNER!

Det är med en sällsam blandning av hänförelse och respekt jag reflekterar över de skärpta, talangfulla och i allehanda politiska spörsmål välinitierade följare jag haft det stora nöjet att stifta bekantskap med på vårt berikande Twitter, där de flesta håller en god balans mellan allvar och skämt, samt visar ett rörligt intellekt av det slag man näppeligen återfinner bland de sämre lottade opponenterna, vilka esomoftast betygar en rent obstinat ovilja att föra en konstruktiv dialog med politiska motståndare.

Den tid vi på något förunderligt sätt lyckas genomlida, icke minst via den samhörighet vi finner bland likasinnade, präglas av ett aldrig tidigare skådat nyhetsutbud av sådan våldsam karaktär att det med all sannolikhet hade väckt mycket stor uppståndelse och allmän förfäran såvida det kommit att förmedlas för tjugofem år sedan, medan vi nu tvingats vänja oss vid de mest ursinniga vansinnesdåd som begås i det land vi förr betraktat som en idealiskt civiliserad och föredömligt rättssäker demokrati. Den statusen har nu fått vika för det varnande skräckexempel vi kommit att utgöra.

Välan, mina vänsälla vapendragare! Vi känner alla läget och gör dagligen vårt yttersta för att kommunikationen och den fria nyhetsförmedlingen skall upprätthållas. Gott så!

Mitt impromptu att etablera ett slags bygdespel i form av en profan pastisch med raffinerade undertoner, har tillkommit för att stärka samfälldheten mellan oss meningsfränder, systrar och kamrater - en oförarglig plats att mötas på och återuppliva lite av äldre tiders sockengemenskap, med den sensationella skillnaden att de mest osannolika händelser och karaktärer ges en vidunderlig förmåga att dyka upp runt de lantliga knutarna.

Icke sällan inverteras här de traditionella sociala positionerna, då kungligheter och andra dignitärer riskerar placeras i potatislandet eller beordras utföra något annat fysiskt krävande dagsverke, medan de som lever under mer blygsamma förhållanden upphöjs till sin fulla potential, förlänas ståtliga titlar och hänvisas till en mer glamorös tillvaro präglad av prakt och pompa.

Här vilar inga ledsamheter, lyder vår spotska devis och champagnen flödar i strida strömmar, under det sockenhoran medelst skottkärra sörjer för hemtransport av överförfriskade festprissar och limousinerna färdas fram och åter mellan Urbota bygdelokal, disponentens kök, prostagället där den törstande Haake huserar, Myrgårds sägenomspunna loge - en tummelplats för mången brysk bardalek, Balderska Parnassen, Pommerska Parken och Fraulein Fabiola Svanhals Schweizeri.

Samtliga sockenbor, besökare inkluderade, påvisar emellertid en fabulös faiblesse för spontana visiter hos den stolta baronessan Katarina, Sanslösas första dam och den Kronborgska societetens stävprydnad, vilken i påtagligt sammanbitet tillstånd ideligen nödgas ta emot de kuriösa karaktärer som passerar revy inom de pastorala omgivningarna, och änskönt hon önskar merparten av de objudna gästerna i  Bromanska Palatset åt helvete, håller hon god min ehuruväl hon svårligen pinas, ty lantadelns noblesse oblige må under alla omständigheter vidmakthållas.

Efter denna utläggning ber jag att få tacka alla medverkande för de insatser ni tagit er tid att utföra, samtidigt som undertecknad salongsfjolla med vidhängande moder önskar rikta ett extra stort tack till den lika vackra som vederhäftiga fröken Elin, vars hulda omsorger bringat mig mycken glädje.

Eder Andreas :)

 

God afton, du vilsne vandrare!

Jag förutsätter att den som finner vägen till mina sporadiska anteckningar antingen behäftats med den eländigaste leda, eller drivs av fruktan att ha blivit omnämnd :)

Hösten begynner erövra alltmer av den flyktande sommarens forna landvinningar och luften är åter ren och frisk, varvid tanken klarnar och vi känner oss redo för nya och förhoppningsvis personlighetsutvecklande uppgifter. Allvarsammare reflektioner och parenteser blandas med skämt och otvungenhet och för varje dag ges vi nya insikter.

Som oppositionell tillvitas man stundom för att hysa extrema åsikter, trots att jag själv är av den uppfattningen att mina synpunkter inte är av mer ytterligt gående karaktär än många övrigas, då det exceptionella i min natur snarast ligger i den osvenska benägenheten att uttala min oskrymtade mening, vilket den ordinäre socialfascistiskt uppfostrade svensken av bekvämlighetsskäl helst avstår från.

Det drastiska finns hos de flesta av oss - mer eller mindre domesticerat och vi ges allt oftare anledning ställa oss frågan huruvida det är mod eller dumdristighet att omförmäla de kontroversiella meningsupfattningar vi hyser och funderar över om det är fegt eller förnuftigt att hålla tand för tunga.

För min egen del är det av yttersta vikt att på något sätt markera det personliga ställningstagandet - om icke alltid med yviga gester, så i vart fall medelst en antydan om det förmenande jag hyser, ty den som hycklar inför andra sviker även sig själv.

Kanske är det lättare att vara sanningsenlig ju äldre man blir, oaktat mången till åren kommen individ alltjämt finner sig kuvad av grupptryck - kollegialt eller familjerelaterat. Själv har jag avverkat det mesta av den tid som tilldelats mig och bekymras allt mindre över omgivningens reaktioner, då kontroversialitet blivit mitt karakteristikum.

För mig är kanske den mest utmärkande egenskapen det konträra och motsägelsefullt obegripliga, där personlighetens byggstenar utgörs av antiteser vilka låter misantropin vibrera som en bardunsträng, för att understundom förklinga och ersättas av en nog så vacker filantropisk harmoni, omsluten av en allomfattande kristen bön om frid och endräkt som avlöser mitt borna förakt.

Jag är den alienerade betraktaren - en eldfängd observatör vilken i självvald, komfortabel  isolation antingen gläds då man hos medmänniskan i form av någon behjärtansvärd handling kan ana Guds närvaro, eller förfäras och vredgas över den förbannade egocentricitet och lystnad som förhärskar  och fördärvar så mångens sinne. 

Saligt är att finna vägen hem efter tunga tider av irrfärders anfäktelse.

Inför den politiska konventionens och samtidens sociala träldom glöder blott vedervilja.

Saligt är att finna vägen hem till fadershuset.

Er Andreas, lindrigt nykter men vid gott mod :)

 

Kära älskade människor,

sommaren är lång och het och det ordinära nyhetsflödet jämte kvalitetsbloggarna präglas av gravaste allvar, varför jag denna gång nöjer mig med ett lättsamt nonsensinslag! 

Dessa nedtecknade små verser upptäcktes just i ett åldrat religionshistoriskt verk jag råkade få i handen då jag sökte efter något annat :)

Mors lille Olle!

Mors lille Olle i skogen gick

med pavan i näven och istadig blick,

han böjer sig över en myrstack och spyr,

ligger sen kvar där tills morgonen gryr.

 

Mor, lilla mor, säg vem lufsar där?

Det lever i snåren - visst Olle det är!

Vit som ett lakan, med avig kavaj,

byxorna bakfram och kepsen på svaj.

 

Han styr sina steg fram till hemmets härd,

modern har bidat så ängslig och tärd.

Hon våndas och spörjer med frågande min:

Du har väl ej druckit ur fars terpentin?

 

Den förfärliga förvrängningen av vår gamla kända barnvisa har naturligtvis ingen som helst koppling till min följare på Twitter @karlohlsson

 

Tack för uppmärksamheten, mina söta små!

Andreas W :)

Tankar i sommarkvällen av den tjugonde juli i nådens år 2020

Världen genomgår nu kontinuerligt turbulenta förändringar och Sveriges politiska historia är under dramatiskt fortvarande, där de formativa skeenden som gestaltas väcker vår oro, ängslan och vrede. Begrepp som kontinuitet, samförstånd, stabilitet och tillförsikt ges vi sällan eller aldrig anledning att erfara, då marken skälver och vardagen vacklar. 

Uppvisningshumanisternas och pseudofilantropernas framrädanden antar alltmer groteska och förvridna former, där tanken icke sällan förs till avgrundens anfäktelse och den renodlade besatthet som närmast återfinns inom den psykologiska skräckfilmsgenren, vilken låter ångesten successivt genereras ur det mänskliga sinnets rädsla och skyddslöshet, för att slutligt explodera i en diabolisk kulmination.

Yrkesförbrytare och våldsverkare hyllas som hjältar och förlänas status som bragdmän, medan de brottsoffer de skördat längs vägen bedöms ointressanta för den agendastyrda mediamaskinen och därför förpassas till den politiska periferin, där de endast ges uppmärksamhet genom de obundna, ideella nyhetsförmedlarnas frimodiga försorg.

En av samtidens sanningar är onekligen den att ingen förmår uppnå en yrkespolitisk karriär utan att ha disponerats för dumhet, korruption, manipulation och en fan så  flexibel moraluppfattning - ett påstående icke minst vår egen excellens och inbillade landsfader Löfvén är ett förträffligt bevis för!

Enfalden vandrar esomoftast hand i hand med elakheten.

Andreas :)

😉Kära vänner!

Fan flög i mig och manade till att författa några saktmodiga rader till min gamle vapenbroders äventyrliga ära!

OHLSSON - festprissen, älskaren och upptågsmakaren.

Bland denne allt annat än hovsamme hedersknyffels alla bemärkta bedrifter och förargelseväckande förtjänster, kan med fördel nämnas det oräkneliga antal flaskor champagne han lika oförfärat som oavbrutet konsumerat.

Förmodligen håller denne för sina digra dryckesvanor beryktade rumlare och ravaillac, vilken esomoftast hastar åstad till något konvivium eller spektakel, ett helt vindistrikt under armarna. En imponerande prestation!

Gagnlöst torde det ock vara att söka kvantifiera alla penningstarka men fan så suggestibla offer för libertinen Charles Ohlssons persvaderande personlighet och hejdlösa framfart bland godtrogna änkor, blåögda idioter, rysansvärda rentierer och sedligt fördärvade penningutlånare.

Mer beskedliga borgenärer och kreditorer till vilka nämnde kalaskurtisör häftar i skuld, gör sig numer inga större förhoppningar beträffande gäldenärens vilja att göra rätt för sig och har därför bespetsat sig på utdragna strider, då den skuldsatte hittills icke röjt någon ansats att infria sina fagra förbindelser.

Ack, den sprittande spetsboven Ohlssons hela levnad kunde utgöra prejudikat och varnagel för hur människan icke bör förfoga över jordevandringen, såframt man hyser en tanke på livet efter detta och gör sig föreställning om att sällas till de saligas skara ovan moln och himlapäll.

A la bonneheure, mina vänner! Syndaregistret omfattar även en sällan skådad faiblesse för det svagare könets alla behag samt en dåraktig drift att taga dem alla i anspråk!

Matrimonium och Hymens band har aldrig tilltalat den utpräglat frihetsälskande casanovagestalten, oaktat han stundom låter påskina att så är fallet. Icke desto mindre har han i övermåttan och med en närmast frenetisk verv och åhåga säkrat släktens fortbestånd, om vilket häradets försvarliga antal tultande telningar bär bekräftelse.

Vår libidinöse lebemans lättja och liderlighet och vittomspännade vederhäftighet inom den sedligt nedbrytande erotikens dimhöljda töcken, har bringat honom ett högst pikant anseende bland traktens fruntimmer, vilka halvt förfärade, halvt hänförda när ett outtalat hopp att bli presenterade för den excentriske onkel Charles, som han nu kallar sig.

Vad man kan skönja bland den noterbara numerär unga, rundmagade damers majestätiska skridande i Pommerska Parken mellan paviljongen och Fahgerska fontänen, har den potente Ohlssons siste ättelägg ännu ej anlänt.

Den glättige galanten torde emellertid göra klokt i att taga sig i akt så hans  besinningslösa livsglädje icke bliver hans baneman, ty vid beaktandet av en dylik levnadsteckning torde man näppeligen passera genom den eviga salighetens pärlprydda portar utan purgatorium och upptuktelse, enär detta evinnerliga okynne icke skall varda onäpst väl syndaren synats i sömmarna.

Vi höjer våra pokaler och utbringar en skål för bot och bättring!

Må stut och korrektion bita den oefterrättlige skörlevnadsakrobaten i ändalykten! Hurra och gutår för den monokelförsedde häradsbetäckarens ofördröjliga omvändelse!

Andreas W :)

 

 

Första söndagen efter trefaldighet

Gud eller världen

O Herre Gud, deras beskärm som hoppas på dig, utan vilken intet är dugligt, intet heligt, låt din misskund bliva stor över oss, styr vår vandel och lär oss att så bruka de timliga håvorna att vi icke gå miste om dem som eviga äro.

Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Kära församling!

Vi går nu redan in i midsommarveckan :)

Det som kommer mig till sinnes denna gång är att understryka betydelsen av att markera en grundad ståndpunkt och därmed klargöra var man står.

För mig är detta en av livets viktigaste uppgifter, genererad av behovet att vara uppriktig såväl mot den egna personen som mot omgivningen.

Denna förmåga tycks generellt ställa sig komplicerad för det svenska lynnet, vilket icke sällan lydigt låter sig inrättas i ledet för att eliminera eventuella friktioner och ge intryck av att anamma gruppens inställning, ity en svensk av hävd och tradition endast undantagsvis, och företrädesvis under alkoholpåverkan, vågar bryta mönstret genom att anföra en adversativ åsikt.

Denna form av självförnekelse brukar något mattas med stigande ålder, då självaktningen ökar och värderingarna modifieras, varför det även finns en utväg för den indoktrinerade själ som haft oturen uppfostras i den traditionella socialfascistiska andan, där partiet övertar individens tankeförmåga. 

Kollektivistiska ideologier går aldrig att förena med frihetliga grundbegrepp, varför alla yttringar av den moraliskt nedbrytande och själsdödande socialismen utan dröjsmål bör förpassas till historiens skräpkammare för destruktion.

Avslutningsvis vill jag vidarebefordra en varm hälsning till mina goda vänner Ozzy, Flexo och Blås-Per, ty det är enda sättet att mota hit dem till denna sparsamt frekventerade vrå :)

Till samtliga besökare som förirrat sig till min modesta bloggsida vill jag rikta den kamratliga uppmaningen att lägga era tvivel i ödesmål och vara sanna mot er själva. Sjung ut för höge fan!

Allt av det oförfärade hjärtat gott,

er Andreas W.

Tankar vid midnatt

Då jag sitter allena å min trevna skrivkammare, faller det mig plötsligt in hur lätt vi låter oss styras av omgivningen och agera i enlighet med andra människors krav och förväntningar.

Oaktat jag betraktar mig som en utpräglat frihetsälskande person med stark vilja och självmedvetenhet, visar det sig vid en enkel retrospektion att jag icke sällan låtit mig luras att efterfölja de sociala diktatens påbud genom att ta skeden i vacker hand och närvara vid sammankomster där jag högst motvilligt infunnit mig.

Nu är det givetvis skillnad på de strikt arbetsrelaterade förpliktelserna och de familjeanknutna möten de flesta, vilka till skillnad från undertecknad som brutit alla överflödiga förbindelser, stundom tvingas hörsamma. 

Icke desto mindre vill jag mana envar att nogsamt överväga vilka kontakter som verkligen är av vikt att vårda och vilka som borde kapas - om icke för annat så för själsfridens och välmåendets skull. 

Låt er inte förslavas av människor vars lynne och läggning utövar en negativ inverkan, där relationen medför ett ständigt givande som dränerar energin och tömmer alla depåer.

Då det sociala utbytet endast består av en ensidigt betygad lojalitet, där den egocentriske mottagaren per automatik förutsätter att hans vänner och bekanta skall rusa åstad för "äran" att bispringa honom, utan den ringaste tanke på att återgälda den lydige kamraten, är min hjärtliga anmaning att utan vidare dröjsmål låta bekantskapen avklinga och självdö.

Slösa ingen energi på meningslösa förbindelser och bär i minnet att ni inte äger någon skyldighet att äventyra er egen hälsa för att undsätta hopplösa fall, oavsett om dessa råkar tillhöra släktskaran. 

Där den goda viljan möts av förakt och nonchalans, bör den riktas mot annat håll där den bättre vet att uppskattas. Visserligen är blod tjockare än vatten, men för eget vidkommande må erkännas att det är det rena, klara vattnet jag icke kan undvara. Frid vare över blodet, men jag är icke beroende av det.

Jag har mången gång i flydda dagar TROTT mig vara tvungen. Så icke mer.

Er vän och tjänare,

Andreas.

Vill någon ta kontakt via mejl går detta utmärkt genom 

avant@civisacademicus.se 

Några stillsamma anteckningar i vårkvällen ;)

En mycket märklig tid vi lever i, min ärade församling!

Människornas främsta samtalsämne vart än man kommer är den kuriösa pandemi som drabbat även vårt land och i en mängd avseenden tvingat oss iaktta ett slags undantagstillstånd, där man dagligen informeras om virusinfektionens utveckling och överallt i affärer och å publika platser möts av skyltar som påminner oss att visa hänsyn och hålla avståndet till övriga.

Själv tillåter jag mig ändock inta en något skeptisk hållning till de överdrivna försiktighetsåtgärder som här och var vidtas, även om jag har full förståelse för självklara mått och steg, då det som karakteriserar COVID-19 är just  ovissheten i vad mån och vilka det drabbar, men inser också de motsägelser som står mellan olika myndighetspersoners direktiv och de uppenbara riskförhållanden vissa yrkesgrupper, icke minst inom vårdsektorn, hänvisas till.

För dessa kämpar har det dagliga arbetet blivit så förenat med utsatthet för såväl dem själva som för deras vårdtagare att man lätt kan föreställa sig den oro och ångest som uppstår då de enklaste skyddsartiklar som munskydd och handskar inte finns att tillgå. 

En sådan bristande lagerhållning i flera led är självfallet något helt oacceptabelt och vi kan bara hoppas att de ansvariga lärt en nyttig läxa inför kommande år och de nya virusattacker som med all säkerhet kommer att drabba befolkningen.

Att Coronapandemins spridning skett med iskall beräkning hyser jag inga tvivel om - ej heller att den fyller en mängd syften vars återverkningar omfattar de flesta människors vardagsliv, levnadsmönster och ekonomi, oaktat det faktum många nödsakas bära en tyngre börda än andra, vilka har bättre möjligheter att anpassa sig till rådande förhållanden.

Hoppet om en rimligare framtid för oss alla kvarstår dock och nog skall vi väl tro att det finns någon lösning på de icke sällan fasaväckande problem vi nödgas tampas med. Blott en dag, ett ögonblick i sänder!

Avslutningsvis vill jag nämna att det går alldeles utmärkt att umgås bara man håller en viss distans till sällskapet.

Under eftermiddagen inmundigades nämligen kaffe, kaka och konjak å en god väns rymliga altan där alla sex personer närvarande positionerade sig på rejält avstånd med sin bricka och ingen led någon nöd därav i det vackra vårvädret, trots att jag själv fann samlingens fastlåsning vid den förbannade pandemin något irritabel.

Låt gå för att man nämner något om den och utbyter några tankar, men man kan även hålla i minnet att det finns andra samtalsämnen att dryfta i stället för att göra elakt etter värre genom att förstora det hela.

Tag er nu väl till vara och gurgla er med brännvin!

Er Andreas ;)

Varen hälsade i den vacka vårkvällen den 4 april!

Teologie professor Martin Luthers moraliskt normgivande skrifter kom för mina ögon då Lilla katekesen föll ur bokhyllan och landade vid mina fötter, varpå jag erinrades om denne protestantiske reformators i det närmaste obefintliga betydelse i dagens Europa, vilket kommit att präglas av ett historiskt intellektuellt och etiskt förfall, där allt av osed, förvrängd sekularisering och fördärv upphöjts till norm, medan goda samhällsbefrämjande ledstjärnor mattats eller släckts.

De ideal och sentenser vilka fordom dags bragt framgång och välmåga till våra nationer, förkastas nu genom de perfida pejorativ den dåraktigt dagdrömmande vänsterns vanartiga vildhjärnor avfyrar mot den del av befolkningen som inser och vidhåller det oeftergivliga värdet av en geografiskt begränsad, social och kulturell sammanhållning inom en stabil och demokratiskt orienterad rättstats jurisdiktion.

Ett av de mest irritabla invektiv ovan nämnda samhällsomstörtare begagnar sig av torde vara uttrycket "brunhögern", då det nationalsocialistiska rävgift ingen konservativ själ med självaktning förmår knäsätta, fastmer härflyter ur och karakteriserar det rödfärgade läger vars tvekönade hålldamer av hävd och tradition ställt sig till globalismens och finanselitens fulla förfogande.

I tid och otid och icke sällan oförskyllt anklagas den traditionellt tänkande individen för att nära gamla förlegade fördomar vid sitt trånga bröst, oaktat en mängd av dessa uppfattningar även företräder den samlade erfarenheten hos den enskilde, likväl som samhället i stort.

Erfarenhetsbaserade, beprövade modeller och etablerade sanningar förtjänar bättre än att konsekvent avfärdas som den påstått obildades skeva föreställningar och inskränkta världsbild - icke minst vid beaktandet av att den totala fördomsfrihet kulturmarxismens anhängare förespråkar är farlig, då den förnekar verkligheten genom att förbehållslöst acceptera allt nytt.

Det gäller att vara selektiv i allt, mina behjärtade vänner, och icke anamma vad slags påfund och nymodigheter som helst endast av den anledningen samhällets självförhärligande, tongivande aktörer implementerat någon ny statskonstnärlig men ack så destruktiv modeuppfattning!

En svensk - etnisk eller annorstädes härstammande - som förmår utnyttja den egna tankeförmågan, är ock regimens och det samlade etablissemangets värste fiende!

Lev väl och oberoende av dem som söker pådyvla oss det som länder till ofärd och förfall.

Eder Andreas :)

Twitter

Ett veritabelt mysterium     20/3 2020

Varen hälsade!

Vad som aldrig upphör att förvåna mig och säkerligen mången övrig användare av rubrikens förnämliga medium, är den brist på enkel, traditionsförankrad hövlighet som ofta uppträder i form av bondsk tröghet eller ren passivitet.

Här åsyftas främst de icke-följare man upptäcker i tweet-flödet, vilka i allmänintressets namn har något värt att kommentera och vidarebefordra, men som uppmärksamhet och uppskattning till trots aldrig gör sig besväret att besöka ens konto för att replikera eller på något litet vis återgälda vänligheten.

Detta är enligt mitt förmenande ett oskick som förtjänar att klandras, då det icke blott vittnar om en till intet gagnande nonchalans, men även hämmar den spontana informationsspridning som utförs i den fria och faktaunderbyggda underrättelsens tjänst av dem som lägger vikten vid en ocensurerad nyhetsförmedling till största möjliga antal sympatisörer.

Där responsen alltid uteblir är det lätt att välja bort det aktuella kontot genom att fortsättningsvis ignorera det samma - en åtgärd vilken står envar fritt att tolka som ett uttryck för inbilskhet och egenkärlek, men som icke desto mindre hör till den mänskliga naturen.

Nu är det viktigare än någonsin att hålla samman och utöka våra led med nya, tillförlitliga bekantskaper, varför ovan nämnda kutymbrist vingklipper den kamratliga kommunikation och signifikanta förmedling som eljest kunnat komma till stånd.

Aftonens predikan avslutas med en ur det broderliga hjärtat utsprungen förhoppning att mina värderade vänner och vapendragare må åtföljas av ett friskt lynne, god hälsa och en framtidstro som tidens oro, ävlan och motgångar icke förmår överskugga.

Guds hägn och värn, min älskade församling!

Eder med stor tacksamhet,

Andreas W ;)

Eder ödmjuke tjänare bidar sin tid ;)

Till mina käcka kamrater :)

VÖRDADE VÄNNER,

kära församling! 😀👍

I afton vill jag ge en ur hjärtat sprungen hyllning till mina innerligt estimerade meningsfränder å vårt livligt frekventerade Twitter.

Det är med oförställd glädje och tacksamhet jag omnämner den i livets alla skiftningar lika avväpnande, lojale och välvilligt inställde Blås-Per, vilken under en längre tid varit min trofaste vapendragare och okynnige favoritmannekäng.

Länge leve denne genomhygglige och oförfärade hedersknyffel!

Vidare har vi den klämmiga, humoristiskt improvisationsbegåvade och av det klara, rena förnuftet välsignade Ozzy, utan vars kamratliga förståelse och ungdomliga hängivenhet min ringa gärning å ovan nämnda forum för den fria tanken, varit betydligt blygsammare. En av våra främsta sockenbor!

La BROMAN! Vad kan man väl skalda som gör denna ledande auktoritet och inspirationskälla rättvisa? En valkyria av rang!

Hennes okuvliga passion för den fria åsiktsförmedlingen och det av tidens dårskaper ogrumlade intellektet i kombination med en sund ödmjukhet, sällsport tålamod och tankeskärpa, har gjort henne till en välrenommerad och livligt retweetad lagkamrat.

Fröken Monica!

Bredängs Brigitte Bardot och elyseiska kåsös, i vars älskvärda sällskap jag  understundom frukosterar på distans :)

Ett veritabelt nöje att kommunicera med denna rosenskimrande Aurora, vars apparanser och själsläggning kännetecknas av den eviga ungdomens obetvingliga livsglädje!

Utterström!

Bror Utter, för höge fan! Hans stoiska lugn och fördragsamhet med undertecknad stolle, förtjänar en rejäl eloge.

I likhet med ovan nämnda Ozzy, äger vår estimerade kamrat en berömvärd improvisationsförmåga, vilken med bistånd av ett tålamod som utan tvekan kan jämföras med baronessan Bromans, vid ett flertal tillfällen förskonat mig från en blockering :)

Karl Ohlsson!

Plötsligt knackade han på dörren och aviserade sin ankomst på ett både tilltalande och förtroendeingivande sätt, vilket strax gjorde honom till en välkommen gäst och självklar medlem i vår dynamiska lilla församling.

En berikande bekantskap med chosefri omedelbarhet som förtecken.

Torsten Bengtsson får ett hederomnämnande för att han, trots fog därtill, avstått från att be mig dra åt helvete ;)

Petronius - min vördade kollega academicus och versatile väpnare!

Du grekiske gud i människohamn! Snille och smak är dina adelsmärken.

En verserad vän, vilken städse väcker anklang och vars Twittergärning utmärkes av en allmänmänsklig välvilja, skrudad i de klassiska kardinalsdygdernas koncilianta klädnad.

Sist men allt annat än minst, min nyfunne vän, den formaliter fabulöst fängslande Mr Flexo - ett sällskap jag med uppsluppenhet å det livligaste välkomnar.

En prononcerad priffe med patos och en hjärtekrossare med glimten i den hypnotiska blicken ;)

Givetvis finns ett femtiotal övriga, vilka onekligen förtjänar omnämnas, men då jag inte har för avsikt att lägga mig i själatåget riktigt ännu, håller jag inte för otroligt att dessa kan komma att uppmärksammas vid senare tillfälle.

Ett varmt och otvunget tack till alla som förgyller och förljuvar min tillvaro! Gud give att jag får behålla er alla.

Er Andreas.

Den apostoliska trosbekännelsen

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tro ock på Jesus Kristus, hans enfödde son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen från de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tro ock på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Amen.

 

Mina goda, oförgätliga vänner!

Tag dessa rader till er och låten pränta dem i edra hjärtan.

Andreas.❤

Givandets glädje

Kära församling, varen hälsade i denna sena timma!

Min avsikt är att pränta något om den känsla av välbefinnande, vilken naturligtvis icke skall förväxlas med självgodhet, den goda altruistiska gesten genererar!

I tider då alltfler uppmärksammar den forna välfärdsstatens successiva demontering och än fler tvingas erfara den, kan det vara på sin plats att erinra oss Jesu uppmaning att bemöta vår nästa såsom vi själva skulle vilja bli bemötta i den stund nöden gör sig påmind.

Livet är kapriciöst och intet är beståndande - ej heller finnes några garantier för vårt eget fortsatta välstånd, varför det nu mer än någonsin är aktuellt att värdesätta det goda som kommit oss till fromma och i all enkelhet och utan vidare åthävor dela med oss till den behövande medvandrare som råkar komma i vår väg.

Hur mycket vi än må ömka och beskärma oss över de icke sällan djupt beklagansvärda existenser, vilka i bettleriets sjaskiga tjänst frivilligt eller genom tvång sökt sig till våra breddgrader för försörjning, är det icke dessa jag åsyftar, då de som väljer att understödja det importerade tiggeriet också upprätthåller detsamma medelst den kontraproduktiva givargesten.

Det synes mig fastmer angeläget att främst värna om våra egna nödställda, där icke minst ålderspensionärer tvingats företräda en extra utsatt grupp i ett samhälle som kommit att präglas av proglobalisternas selektiva uppvisningshumanitet, där ett överflöd förlänas den vinningslystne migranten medan den årbräckte skatteslaven nödgas överleva under knappa omständigheter.

Det är en sann glädje att notera att många av de kära vänner vilkas bekantskap jag stiftat online, uppmärksammat de äldres armod och liksom jag ser det som en självklarhet att tillfälligt bispringa just den där pensionären i kassakön som förtvivlat fingrar efter den slant som fattas, trots att vi i förstone i vår otålighet och tidsbrist törhända må önska vederbörande stoppkloss all fanders väg :)

Gud prövar oss oavbrutet, så gör vad rätt är och gör det med glädje!

Avslutningsvis vill jag, enligt nyligen avgivet löfte, omnämna min vapenbroder @QuestionMan18 vilken liksom undertecknad härjar å den förnämliga plattform som kallas Twitter.

Med vederbörlig respekt och glimten i ögat,

eder Andreas.

 

Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer.

A la bonneheure, mitt fåtaliga sällskap!

Känner sig ingen manad att föra något diskussionsämne på tal, får jag väl själv initiera till en monolog.

Sociala medier är ett utmärkt sätt att umgås, men den som känner sig manad läsa något som inte ryms i en tweet eller ordinär svarsreplik, är alltid hjärtligt välkommen att ta del av mitt innehåll.

Mina tankar går till en kär vän, en dam vars hemvist och nationalitet vi kan lämna därhän, men som genom det levnadsöde hon anförtrott, gripit mig och fått mig att reflektera över de biologiska och sociala mekanismer som möjliggör mentalt slaveri genom den förrädiska kombinationen av överdriven konsensuspraxis och föreställningen om den traditionella högeffektiva husmoderrollens självutplånande beskaffenhet.

Vad jag fått mig berättat är en turbulent sammanfattning av femtiosju års äktenskapliga prövningar av sådan allvarlig karaktär att min goda väns liv och hälsa hotats och alltjämt hotas av en make med disposition för psykopati, vilken på goda grunder borde ha omhändertagits redan då han begick ett försök att strypa sin höggravida hustru.

Den långvariga misshandel den ödmjuka själen underkastats, då hon efter en mycket svår arbetsplatsolycka fått sin rörelseförmåga starkt nedsatt, ger bekräftelse på hur den förnuftsvidriga ondskan och impulsstyrda driften att utöva total kontroll över en försvarslös individ, genom konflikträdda och undfallande familjemedlemmar tillåtits fortskrida och därmed förvärras då allt motstånd uteblivit.

En möjlighet att bryta sig loss ur detta helvetiska scenario uppenbarades genom min plågade väns närvaro på Twitter, då hon följde mig och vi småningom blev förtrogna. Vad jag kom att röna om den psykiska och fysiska misshandel hon utsattes för, förfärade mig och det blev min främsta uppgift att söka ge henne allt stöd jag kunde förmedla.

Efter tre år har den ädla och obegripligt nog alls icke slagna damen lyckats undslippa sin vedersakare, först genom polisingripande och vidaretransport till skyddat boende med möjlighet att konsultera goda professionella krafter, följt av en utdragen process med besöksförbud, skilsmässoförhandlingar, olaga hot och intriger samt väntan på domslut. Till sist kan nämnas att hon nu vistas i sitt hem med kameraövervakning, men utan att låsas in på sitt rum eller bindas fast i TV-soffan av den galning som förpestat hennes liv och bestulit henne på såväl mänsklig värdighet som vänner och umgängeskrets.

Det finns alltid hopp så länge vi hjälps åt och stöttar varandra i sann kristen anda!

Den som önskar höra mer om min väns öde, är välkommen att lämna en kommentar. Min avsikt i afton har varit att erinra om det skräckvälde som med eller utan omgivningens vetskap kan utspelas inom hemmets väggar och icke så lite påminner om den terror som nu dominerar alltfler miljöer i vårt en gång så välordnade land. 

Att tiga är att ge sitt samtycke och därigenom göra sig medskyldig.

Er Andreas.

❤ Konversationssalongen öppen!❤

Kära församling,

enligt mitt förmenande finns det redan ett oräkneligt antal bloggar som uteslutande fokuseras på den icke sällan självcentrerade innehavaren och jag hyser ingen medveten avsikt att sälla mig till den blaserade skaran.

Min tanke är att initiera till samtal kring ett presenterat ämne och föra en konstruktiv dialog kring detta.

På så sätt skapar vi något tillsammans - fan så pretentiöst, inte sant?

Andreas :)

 

 

Som ett komplement till ovanstående reflektion kan man tänka sig att föra ett samtal kring vikten av att bevara vår egen kulturs seder och bruk, där en icke ringa del härstammar från det gamla bondesamhället, överförda till samtidens svenska levnadsförhållanden.

Att åskådliggöra vårt gemensamma arv och bevara de nationella referenser vilka formar vår inhemska identitet, kan bilda en god motvikt till vårt lands orättrådiga förvaltare och deras oblyga försök att förringa och desavouera de samhälleliga värden och den moraluppfattning vi betraktar som vår fasta förankring i tillvaron.

Allt levande har sina rötter - så ock det svenska folket!

Varsågoda att lämna en kommentar :)

@mmsoxford

@lordloveth

 

 

Aftonens predikotext ;)

Kära församling - ädle besökare!

Det som sysselsätter tanken denna stilla tisdagsnatt är det digra dilemmat på vad sätt vi kan verka för att gynna premisserna för ett drägligare samhällsklimat, samt vilka vapen som står den mer fredligt sinnade medborgaren till buds i en värld som visar tydliga symptom på att sjunka allt djupare ned i ett psykotiskt sjukdomstillstånd.

Ett klassiskt försvarsinstrument och en tillförlitlig säkerhetsventil finner vi genom att begagna oss av humorn, satiren och travestin för att åskådliggöra den lede fiendens otaliga tillkortakommanden, moraliska funktionsnedsättning och empatiska handikapp, där ena halvan av befolkningen åtnjuter en rik uppsättning privilegier där de dispenserats från alla skyldigheter och krav på rimliga motprestationer, medan den andra halvan plågas av allhanda slag av restriktioner, anklagelser, pålagor, skrämseltaktik och bestraffningar.

Vi lever i en tid då alla kommunikationsmetoder står till vårt förfogande - icke minst de sociala plattformar där vi med förkärlek tillbringar de stunder vi har till övers. Mitt råd är därför att inte spara på krutet då det handlar om att söka leda våra motståndares lögner i bevis, gärna med hänvisning till trovärdiga källor, men främst genom vår övertygelse att svenska folkets nedärvda förnuftskänsla och sinne för logiska konklusioner och rationella beslut alltjämt utgör vårt adelsmärke och ledstjärna.

Till yttermera visso verkar ock kärleken till den fria tanken, den berikande  bildningen, sanningen samt den goda smaken till vår fördel, då de rödimpregnerade antagonister vi tvingats bemöta icke sällan bevisat den diametrala motsatsen och ådagalagt en perverterad förkärlek till att vältra sig i det träck det försåtligt moraldränerade Europas potentater påtvingat befolkningen.

Ergo, mina själsfränder - vi skall kämpa till sista andetaget för att säkra en sundare framtid för efterkommande släkten, men vi skall icke hemfalla åt den proglobalistiska och garanterat humorbefriade vänsterns vulgariteter och obscena estetik, utan fastmer betänka det ansvar våra föregångare överlämnat i våra händer, ty kan envar av oss blott initiera en enda av våra belackare att stanna upp och revidera sitt ställningstagande och kanske till och med ställa sig villig att etablera en konstruktiv dialog, har vi ock vunnit en lagerkrans.

Ut på slagfältet och dräp dem djävlarne, metaforiskt talat, men gör det med den stil som förväntas av en redligt sinnad och civiliserad medborgare, vilken höjer sitt konjaksglas i stridens larm för att verbalt och stilistiskt tillintetgöra sin vedersakare, rättar till slipsen och går segrande ur tvekampen!

Snille och smak! 

Svordomarna på rätt plats ;)

Er i kongenialitet förbundne,

Andreas.

En interaktiv blogg för utbyte av tankar kring vår samtid

och de formativa skeenden som skapar vår framtid.

Låt oss hålla den svenska konversationskonsten levande!

Det går bra att använda sig av mejladressen för den som så önskar.

Vänskapen äger vad kärleken ofta saknar, nämligen visshet och förtroende. August Blanche.

Amor vincit omnia.

Andreas, semper idem.

Kära församling,

med referens till den trovärdiga nyhetsbloggen Petterssons gör skillnad, kan man blott med en resignerad suck konstatera att det nya året eskorteras av samma helveteslarm som ledde det gamla under armen - något icke minst Kristianstadsborna tvingades erfara, då aftonens pyrotekniska pandemonium och vertikalt riktade föreställning genomfördes för fjärde kvällen i rad.

Vi som är lite äldre minns med visst vemod hur man om nyårsaftnarna såg fram emot de färgsprakande ljuskaskader som illuminerade natthimlen vid gränsövergången mellan december och januari. Tack vare den omtänksamma regimens statskonstnärliga kullbytteringar och anslag, finner vi det numer för gott att hålla oss inomhus vid denna tid, alldenstund de projektiler som avfyras icke riktas mot skyn utan fastmer mot levande mål, av vilka ordningsmaktens utövare synes utgöra de huvudsakliga träffpunkterna.

Nu är det mänskliga psyket hos de individer som disponerats för nedsatta empatiska och moraliska förmågor så konstruerat att ju mer statens auktoriteter och potentiella brottsoffer kapitulerar inför den djupt oroväckande våldsutveckling vi nu röner, desto mer stegras och intensifieras förbrytarnas attacker mot civilsamhället.

Var redlig och välunderrättad medborgare har under en längre tid ställt sig den följdriktiga frågan vad som egentligen krävs för att polisen vidtar adekvata motåtgärder för att stävja det moraliskt nedbrytande tillstånd som snart är allestädes förhärskande och förvandlar våra tätorter till oigenkännlighet.

Den bittra sanningen framträder, med härledning av makthavarnas avsiktliga undfallenhet och handlingsförlamning, med pregnans och vi tvingas dra slutsatsen att svaret på ovan nämnda fråga de facto är - ingenting!

Det är inte min vilja att beröva någon modet under de första skälvande timmarna av anno domine 2020, men för att hantera det formativa skeende vi nu upplever måste vi erkänna att läget är allvarligt nedslående, snarare än att inbilla oss att det mesta kommer att ordna sig på sikt, utan någon större ansträngning från den enskilde medborgaren.

Alla drar vi vårt strå till stacken och samhällsbygget, var och en utifrån den egna förmågan och vart litet bidrag räknas. Det är många som brinner för att deltaga i demonstrationer, organisera och positionera sig på de så kallade barrikaderna, medan andra strävar mer i det tysta genom samtal med vänner och bekanta, där tips om pålitliga alternativa nyhetsplattformar förmedlas, eller via sociala medier där vi går i härnad mot den destruktiva politik som förvandlat den forna välfärdsstaten till ett alltmer instabilt och dysfunktionellt land, präglat av en våldskriminalitet som tidigare varit oss främmande.

Vilka slags kompetenser vi än besitter bildar vi tillsammans den opposition som erinrar de avtrubbade potentaterna och deras beklagansvärda medlöpare att det hunsade och jantelagskuvade svenska folket nu sakteliga håller på att vakna från den långvariga letargi som hållit det fogligt och nedsövt. Den nya medvetenheten har vi icke minst våra samhällsdugliga invandrade svenskar att tacka för, vilka tillfört nytt friskt blod i den avtynande Moder Sveas tunna ådror.

"L état c est moi" lär den franske kungen Ludvig XIV ha uttalat.

Jag vågar dock påstå att Staten - det är vi!

Eder Andreas :)

 

God afton, ärade besökare!

Klockan närmar sig 23:00 denna annandag och det är min förhoppning att alla  funnit frid och glädje under julhelgen.

Själv har jag privilegiet att helt styra min lediga tid utan att bindas av decembermånadens ofta tyngande sociala förpliktelser, där umgänget inte alltid överensstämmer med ens egna önskemål.

Törhända en och annan av er tvingats närvara vid en släktmiddag ni helst velat undvika, men fallit till föga för hustruns eller makens erinran om att det skulle se illa ut att utebli.

Min nuvarande vänskapskrets är inte större än att den med lätthet låter sig hanteras, och som kamraterna känner den glättige gamle enstöringen, tar de icke illa vid sig om han någon gång avböjer en vänligt sinnad invitation.

Ungkarlslivets fördelar överträffar de få nackdelar som kan dyka upp och då valda delar av familjen funnit det för gott att ta avstånd från en hängiven motståndare till dagens destruktiva statskonst, där den alltjämt jantelagskuvade svensken förväntas hålla tand för tunga och finna sig i stort sett vad fan som helst, behöver jag näppeligen befara några tröttsamma sittningar vid deras middagsbord eller skåla med hycklare.

Berätta gärna hur ni själva upplever konflikten mellan ert politiska ställningstagande, såframt ni klargjort huruvida ni sällar er till de gränslösa globalisternas fåvitska skara, eller om ni anammat de nationalistiska strömningar som ger uttryck för de europeiska folkens protester, och de kontroverser som eventuellt uppstår vid mötet med släktingar som hyser diametralt motsatta åsikter.

Har ni bittra erfarenheter av familjer som delats i olika läger till följd av den orimliga samhällssituation den nya världsordningen pådyvlat Europa och som dominerar det alternativa nyhetsutbudet, är ni välkomna att dela med er.

Den klassiska kutymen klargör det olämpliga i att föra politiska spörsmål på tal vid en sammankomst och denna ledstjärna skall icke förkastas. Emellertid har vi nu nått en punkt då allt handlar om den statskonst som förs, varför det kan ställa sig nog så komplicerat att lyckas navigera i dessa förrädiska farvatten utan att segla skutan i sank.

Inom denna konversationssalongs vänliga väggar står det dock var och en fritt att yppa vad som tynger sinnet, utan att riskera reprimander och sanktioner - åtminstone från värden sida :)

Eder Andreas.  

 

EMPATINS BETYDELSE FÖR VÅRT VÄLBEFINNANDE

I en tid då alltfler upplever en stegrande frustration och vilsenhet i en föränderlig värld där marken tycks rämna under våra fötter, kan det vara en god idé att påminna oss om de bestående värden livet erbjuder.

Att finnas till hands, att hjälpa, stötta och uppmuntra våra medpassagerare under vår levnads resa, är en essentiell del av vad som gör livet meningsfullt och skänker styrka och välbefinnande för de flesta normalt fungerande varelser, vilka mänskliga svagheter och laster till trots, ändock oftast styrs av viljan att handla rätt och värna om det skyddslösa.

Denna, låt oss för enkelhetens skull kalla den, arvkristna kvalitet, är vad som skiljer oss från de fanatiska vanföreställningar som icke sällan kommer till uttryck inom den våldsförhärligande religion vars primitivt sinnade och anakronistiskt vidskepliga utövare ägnar sig åt ett förvridet slag av rättfärdigat maktutövande som antas berättiga dem att utföra de mest bestialiska illgärningar i enlighet med vad deras trossystem dikterar.

Inom den rabiata och teokratiskt inriktade religion som ges allt större tolkningsutrymme inom media, gör vi klokt att hålla i minnet att de koranförslavade fanatikernas främsta mål och mening med sin jordevandring är att åsamka största möjliga skada för allt levande, medan islamismens diametrala motsats, kristendomen, manar oss att följa i Frälsarens spår och vinnlägga oss om att leva i enlighet med hans kärleksbudskap till mänskligheten, samt visa saktmod och barmhärtighet. 

Mina avslutningsord i denna natt lyder:

Låt er inte förledas av falska förkunnare, utan lär frimodigt känna vår Herre, Jesus Kristus, ty detta är det bästa och mest välmenta råd jag kan förmedla till mina vänner.

Bär så i tanken att man alls icke måste vara stel och tråkig för att man lägger sitt liv i människosonens händer. Det gäller bara att sålla agnarna från vetet, leva och roa sig med lite reson och inte falla för denna världens oräkneliga och själsdödande nöjen. Enligt mitt ödmjuka förmenande kan såväl Svenska Kyrkans orättfärdiga potentater som de självgoda frireligiösa samfundens hysteriker fara åt fanders.

Gör vad rätt och riktigt är och må väl, kära församling!

Eder Andreas ;)